För ett år sedan var jag imponerad av vitsippornas överlevnadsförmåga. De hade slagit rot och gått i blom i den fruktansvärt ogästvänliga miljö som vår förtorkade lervälling på baksidan utgör. Idag insåg jag att de nått nästa nivå. Vitsippornas överlevnadsförmåga översteg uppenbarligen vida utmaningen att växa i torr lervälling.
De har slagit rot i gruset, i singlet, på vår uppfart.
Blommar visserligen inte än, men det är säkert bara en tidsfråga. Jösses.
Amatörbiologen 