Ogynnsamma förhållanden för en fågelmatare

Den här senhösten har verkligen inte varit gynnsam för oss fågelmatare. Vädrets ständiga växlingar bidrar inte till att förhöja matens kvalitet, om jag säger så.

Först blir det kallt och man skuttar raskt ut och fyller på allt som de små befjädrade vännerna kan behöva: hackade talgbollar, fräscha nötter, skalade solrosfrön. Dagen efter blir det plusgrader igen. Kylan försvann och matgästerna med den. Kvar ligger maten och soggar till sig i det fuktiga, grådisiga vädret. Och därefter blir det – naturligtvis – köldgrader igen och all den där tillsoggade, halvt upplösta maten fryser till och blir fullkomligt oätlig för alla utom hackspettar.

Hackade, numera upplösta och sönderfallande talgbollar

Suck. Det man får göra är att invänta nästa tillfälle med plusgrader och då ge sig ut och krafsa bort, slå loss och peta ner gamla upplösta talgbollar, hopklibbade skumgummijordnötter och uppsvällda frön. De sistnämnda har i alla fall slutat gro i fröbehållarna sen värmen försvann. Alltid något att vara tacksam för.

Igår gjorde jag en ny sanering av matplatserna, till glädje för ekorrar och rådjur som fick sig ett skrovmål av utvräkt gammal fågelmat. Det var tur. För i morse var det nollgradigt igen med ett lätt snöfall, Luciadagen till ära. Och med snön och kylan kom både koltrastarna och talgoxarna, glatt runthoppandes och försåg sig med frukost. Halleluja. En fågelmatning som den är avsedd att vara.

Vi får se vad morgondagen bjuder på för väder. Om trenden följs blir det väl plusgrader igen med nya soggiga matupplevelser som följd.

Plötsligt förstår jag varför det går så mycket pengar till fågelmat. Oavsett väder.