I år duger de inte

För ett år sen, alltså i slutet av januari 2019, låg snön djup och det var rätt kallt, minns jag.  Jag minns det särskilt eftersom jag var ute en söndagsförmiddag just i slutet av januari och skottade snö tillsammans med maken.

När det blev dags för en paus passade vi samtidigt på att titta på fågelmatningen på baksidan. Där var det full kommers. Särskilt koltrastarna var ivriga och satte i sig av alla russin och solrosfrön. De trastar som inte fick plats vid matningen hoppade runt bland våra oxbärsbuskar, planterade ett halvår tidigare och som häpnadsväckande nog redan bar frukt, och satte i sig av de goda röda bären. Hela backen under buskarna var fulla av gamla bärrester, snön var rödfärgad och genomkorsad av dussintals koltrastfötter. De hade räckt länge bären, men nu i slutet av januari började de ta slut. Innan vi tog förnyade tag med snöskyfflarna gladde sig både jag och maken åt att vi ändå hade haft så många bär redan första året att servera de hungriga trastarna.

Det var då det. Nu är det januari 2020, termometern visar flera plusgrader och någon snö är inte i sikte.

Och tydligen är det liktydigt med att man inte kan äta oxbär. För i år duger de inte, oxbären. De sitter orörda kvar på buskarna, röda och fina och lockande, men ingen äter.

Jag funderade på varför. Det har ju ändå varit kallt av och till. Koltrastarna har varit framme vid matningen och försett sig av både russin, talgbollar och solrosfrön. Äter gör de alltså. Men oxbären har de inte sett åt. Kan det vara så att det krävs ihållande minusgrader och snö för att bären ska bli aptitliga? Att de måste frysas först för att gå att äta? Att det är därför de fortfarande sitter kvar på våra buskar? De är inte redo ännu?

Jag har ingen aning. Men det kanske är en rimlig förklaring.

Vilket får mig att dra paralleller till det där dyra kaffet som ska ätas av ett djur innan det kan drickas av oss. Det är kaffebönor från Indonesien som först ska passera den indiska palmmårdens tarmkanal innan man maler bönan och gör kaffe av den. Enzymer i mårdens tarmsystem ska tydligen bidra till att kaffet får en len och mindre bitter smak. Världens dyraste kaffe. Som alltså inte går att plocka och bereda direkt från busken. Ungefär som oxbären.

Jaja. Lite långsökt koppling kanske. Jag tror inte trastarna väntar på någon palmmård. Bara på minusgrader. Om det nu är anledningen.

Vi får hoppas att de kommer snart i alla fall, minusgraderna. Gärna till helgen när det är dags för fågelräkning igen. Vilken dröm att få räkna in ett gäng koltrastar direkt från oxbärsbuskarna. Då skulle jag inte ens behöva gå ut.

Annons