Varje år fascineras jag av hur solitärbihonorna gräver sina små runda bohål i trädgården. Med sina små tunna insektsben lyckas de skapa perfekta små hållbara hål till sina ägg. Otroligt.
Och trots att jag släpat hem flera säckar med sandlådesand och hällt ut i långa vallar längs med berghällar och stenar för att skapa bästa möjliga förutsättningar för små bibon, blir mina sandhögar varje år ratade. Till förmån för mycket mer svårbearbetad jord och lera på helt andra ställen. Jag är uppenbarligen diskvalificerad som byggherre.
Men om man betänker läget de väljer kan man ju till viss del förstå varför. Här till exempel har vi en radhuslänga om fyra bostäder i soligt, ogenerat läge.
Och eftersom jag fyllt upp ett bibad (ett fat med vatten och stenar där insekter kan dricka säkert) och ställt en bit därifrån har radhuslängan dessutom ett så kallat strandnära läge.
Bättre kan det ju inte bli. Strandnära med ogenerat läge. Bra val av bihonorna. Och mina sandvallar kan kanske istället bli en bra miljö för torrälskande växter som pollinatörerna gillar. Kärleksört till exempel. Jag får väl prova.
Den som vill veta mer om solitärbin kan läsa här.
Amatörbiologen 