Igår, nyårsdagen alltså, tog jag en eftermiddagspromenad. Det var behagligt väder, även om det inte var lika varmt som på nyårsafton. En blek sol lyste i alla fall.
På grusvägen mot hästhagarna stötte jag på årets första daggmask. En stor en. Säkert två decimeter. Kämpande sig fram över den knappt plusgradiga grusmarken. Långsamt. Jag gav den lite hjälp på traven genom att lyfta ner den i det gräsbevuxna diket. Tänkte att det var nog det tidigaste någonsin. Årets första daggmask redan på nyårsdagen.
Idag tänkte jag att den kanske inte var jätteglad för sitt beslut att vakna tidigt. Morgonen bjöd på ett par minusgrader och ett lätt snötäcke. Jag undrar hur den mår nu. Förmodligen mår den inte alls. Jag tvivlar på att maskar klarar snö så där jättebra.
Men han/hon var i alla fall först ut. Även om det blev det sista den gjorde.
Amatörbiologen 