Pinsam potatis

Alltså. Det här är ju lite pinsamt att skriva. Men ärlig som jag är ska jag erkänna mina misstag.

För det blev ju potatis. Rätt mycket potatis. Det var bara jag som inte begrep hur man tar upp den.

Idag beslöt jag mig för att dra upp samtliga blastplantor ur en av hinkarna. Trots att de inte blommat. Trots att jag inte hittat någon potatis när jag dragit upp andra blastplantor. Bära eller brista. Nu var jag less på de här jäkla potatishinkarna där inget tycktes hända.

Så jag tog på trädgårdshandskarna, hämtade ogräskorgen att slänga blasten i och skred till verket. Ryckte upp den första blastplantan. Det krävdes lite jobb. Många rottrådar hade det blivit. Var lite motstånd. Och så raatsch! var blasten med jordklump uppe. Utan potatisar på. Som vanligt. Det var väl det jag visste. Skitpotatis.

Men – vad var det där därnere? Något ljusbrunt som skymtade i den nu lösa jorden där blasten suttit? Visst var det en potatis! Och en stor en! Hurra!

Glatt grävde jag fram den. Och frilade i samma stund en annan ljusbrun knöl. Också stor.

Hm. En misstanke började gro. Jag grävde runt i hinken. Finfördelade jordklumpar med rottrådar. Hittade flera potatisar. Ryckte upp den kvarvarande blastplantan ur hinken. Inga potatisar på den heller. Men desto flera nere i jorden under den. Jag grävde och rafsade, och fick upp potatis efter potatis efter potatis. Stora, fina, sommarpotatisar.

Hur hade jag kunnat missa detta? De var ju klara för länge sen! Nu var de nästan för stora! Varför hade jag inte hittat dem? Varför hade de inte följt med blasten upp?

Den kranka insikten slog mig. Jag tror att jag bara har mig själv att skylla. Så här:

  1. När man fyller på jord och gödsel i en potatishink allteftersom, dvs kupar potatisen, ska man inte trycka till så hårt. Vilket jag inte tyckte jag gjorde. Men uppenbarligen kan man låta det vara ännu lösare. Med för hårt packad jord inträffar nämligen punkt 2.
  2. När man rycker upp en blastplanta kan det ju hända att potatisar faktiskt lossnar och inte följer med upp. Särskilt om jorden är våt och hårt packad. Se punkt 1. Därför är det bra om man faktiskt letar igenom jorden efter att man dragit upp en blastplanta. (hm).

Inte så mer att säga där kanske. Slutsatserna talar för sig själva så att säga.

Nåväl. Plötsligt hade jag betydligt mer potatis till middagen än jag hade räknat med. Från en enda hink. Och då har jag ändå tre hinkar kvar att ta hand om.

Från ingen potatis till några kilo potatis, gissningsvis.

Där står jag nu.

Jag måste kolla upp hur man ska förvara den.

Detta inlägg publicerades i Växter och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Pinsam potatis

  1. Roffe skriver:

    Underbar historia, förvaras bäst i en jordkällare om du har det, så gjorde man alltid förr i tiden. Smaklig måltid.

    Gillad av 1 person

    • Gunilla skriver:

      Tack Roffe! Vi har ett i vanliga fall kyligt garage som jag tror kan duga till förvaring, i brist på jordkällare. Just nu har det blivit för varmt därinne efter värmeböljan men det kommer att lösa sig.

      Gilla

  2. Gun Malmqvist skriver:

    Grattis!!!👍,ska förvaras mörkt och svalt.😛

    Gillad av 1 person

  3. Anki skriver:

    Grattis till skörden! Härligt med egenodlad potatis 🙂

    Gillad av 1 person

  4. Pingback: Knöligt | Amatörbiologen

  5. Pingback: Hur blev det med den där potatisen egentligen? | Amatörbiologen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.